Strindberg Sorti, Galleri Helena, December 2012

 

 

Strindberg Reflex

Strindberg och Jag

När jag växte upp talade min pappa ofta om Strindberg och jag tror att min pappa identifierade sig med honom. De har verkligen vissa likheter med intensiva ögon och lockigt hår, turbulent framfart, kontroversiella idéer och sårbarhet. Jag minns också att jag gick med min mamma på Stadsteatern och såg Fadren och att skådespelarna argt skvätte ord ur sina munnar och att jag inte tyckte om kvinnogestalterna. I gymnasiet hade vi en svenskalärare som vördade Strindberg och vi fick läsa Tjänstekvinnans son och en lång biografi av Olof Lagercrantz. Jag tyckte om att läsa Tjänstekvinnans son men med Olof Lagercrantz biografi kändes det som att vördnaden för Strindberg trycktes ned i halsen på mig. Till slut blev Strindberg för mig en manlig ikon som ägde ordet och rätten att yttra sig. Jag lade ner min författarambition och en ilska på män som påstår sig äga sanningen växte fram. Det har säkert bidragit till att jag tävlade mot killarna i matte och forskade i neurobiologi. Jag vill själv befinna mig i frontlinjen av kunskap där ingen äger sanningen mer än den andra och där jag ger mig själv rätt till ordet.

Inför denna utställning har jag återigen närmat mig Strindberg genom att under en månad läsa texter och se målningar och skådespel. Jag har under tiden fört en medveten och omedveten dialog med Strindberg genom att teckna och skriva och långsamt har en nyckfull kompis växt fram. På Strindbergsmuseet kände jag mig hemma i hans bibliotek med böcker om allt och jag önskar att jag också hade en stjärnkikare. Jag tyckte om bården av träd högst upp vid taket och jag känner omvärldens oväder och jaget som en kryptall. Jag har funderat på auktoriteter som gömmer sig i grått och höjer sig över med trappor och pelare. De ger sig inte till känna utan döljer sig bakom höga hattar, slipsar och dyrbara kostymer.

Jag kände en sådan ensam bräcklighet när jag gick in i Strindbergs sovrum och såg hans begravning och lämnade museet med en vilja till omsorg om både mig själv och Strindberg.

Helena Johard, Lidingö, 2012-12-10

Installation